Igår kväll fick vi åka akut in till Falu Djursjukhus med Skorpan. Hon var slö och rörde sig knappt över huvudtaget. 

Hon gjorde några kramper precis som hon hade ont i magen och ville få upp något. 

När vi kom in så visade det sig att hon hade fått någon som kallas för trumsjuka. Magen blir då gasfylld och mag- och tarmmotoriken kan helt sluta fungera om man har otur. 

Vi fick välja mellan om vi ville låta henne somna in på en gång eller om jag ville ge henne en chans vilket skulle innebära att jag skulle få sitta uppe hela natten och ge henne medicin och kolla så hon mådde bra. 
Jag valde att ge henne en chans. Klart att jag ville försöka om chansen fanns att hon kunde överleva detta. 

 

Hon var även uttorkad så hon skulle få lite dropp där inne innan vi kunde gå hem igen. 
Skorpan blev piggare och piggare men lagom till de kom tillbaka och skulle ge medicinen så gav hon upp. Jag märkte att något var allvarligt fel när de stack henne med sprutan, men ingen reaktion från henne kom alls. 

Hon gav upp precis efter hon fått den första sprutan med medicin, hon orkade inge mer. 

Så jag gav dom tillåtelse att ge henne en avlivningsspruta, bäst så vid det laget. 

 

Det som är så sjukt är ju att marsvin visar aldrig när de inte mår nå bra, förrns det är alldeles för sent. Så hade hon visat minsta vink tidigare så hade hon fortfarande haft en chans.. 

Så med just marsvin kanske man inte har så stor chans att de klarar sig tyvärr. 

 

Det är så tungt för mig. Och det är extra tungt när vi nyss var in och tog bort Zita. Det här liksom river upp allting igen. 
Att ta bort Zita var bland det värsta jag varit med om, det knäckte mig totalt. Och att detta skulle ske bara några veckor senare.. 

Ibland hatar jag att jag är en sån djurvän. För det knäcker mig verkligen varje gång som man får lov att ta beslutet att låta de somna in. Men det är mitt ansvar som djurägare, att se till att de mår bra. 

 

Jag kommer sakna dig Skorpan ♥